Pay-tv som glamourreportrar

Tjejerna i Pay-tv är på plats i Globen. Pay-tv har tävlat två år med "Trendy discoteque" och "Refrain refrain", men i år är de här som reportrar, eller till och med glamour-reportrar åt radion för att hålla koll på artisternas kläder.

Österrike messade redan 2002

Skönt att det finns schlagerfantaster att luta sig tillbaka på. Tobias, min klippa i Helsingfors hälsar via mejl:

Ganska tunt med SMS i schlagertexter innan, men i Österrikes final fanns den odödliga "SMS 4 Love" med redan 2002. SMS kanske är nästa trend efter det sena 90-talets hjärndöda trend att sjunga om Internet.

Odödlig? Det får stå för dig Tobias, själv har jag inte hört den. Men med tanke på att två av låtarna i finalen sjunger om SMS så kanske du har rätt, tänker jag och får omedelbart flickgruppen E.M.M.A:s låt "SMS" på hjärnan. Den kom 2002, men de som hoppas på deras medverkan i melodifestivalen nästa år får göra det förgäves. De splittrades i höstas.

Vi kan skicka vad som helst

Det spelar ingen roll vad vi skickar för bidrag till Aten i år, inte mycket kan sticka ut mer än Finlands, eller Islands bidrag.

Jag fick mejl från Malin på Island som skrev så här:

Tror inte Sverige behöver oroa sig för varken pudlar, för korta shorts
eller konstiga scenkläder

klicka på "horfa" för video och "Til hamingju Ísland: Þorvaldur Bjarni
Þorvaldsson" (5:e låten från slutet)

Islands bidrag iår: Til hamingju Island (Grattis Island till att jag
föddes här) med Silvia Night handlar om hur bra hon är jämfört med de
andra skitlåtarna och framförs tuggummituggande av en
skådespelerska/sångerska som inte slutar spela sin bimbofigur utanför
scenen på presskonferenser osv. (Hon är dock helt normal som
privatperson.) I finalen har hon mindre kläder på sig än i den här videon.
Typ guldgardin och korsett under med små tygflärpar fram och baktill men
som är öppen längs hela sidorna där det bara är som en genomskinlig
nylonstrumpa
.

Jag lyckas inte få igång videon, men ni andra kanske har bättre tur. Bara bilderna säger ju en del. Malacoelefanterna i The Elephantz med upphottad klädsel som genomskinliga kroppsstrumpor kanske borde varit vårt bidrag till Aten.

Ljungbergs röstcoach

Annika Ljungberg i Rednex får röstcoachning av ett välbekant ansikte för schlagerfreaksen. Daniel Zanger Borch som tävlat två gånger tillsammans med Crosstalk, är på plats och hjälper Annika.

Trots det försvann Ljungbergs röst på repet - kanske höll hon igen inför lördagen.

Fler schlagerbekanta i green room

Johan Fransson är en av låtskrivarna till Jessica Anderssons låt. Numer ingår han i låtskrivarkollektivet Hurricane och prenumererar på att ha ett gäng låtar med i melodifestivalen varje år, bland annat vinnarlåten Las Vegas från förra året.

Men innan dess var han sångare i Date och deltog i melodifestivalen såväl 2001 som 2002 med låtarna "Om du förlåter mig" och "Det innersta rummet".

Kameleonter i green room

Visst såg ni rätt, två av Gregors låtskrivare syntes på scenen redan i Leksand. Bröderna Magnus och Henrik Rongedal var kameleonter i Electric Banana Bands kör.

Genrep i Karlskrona - pyro och metalskräll

Genrepet då, hur gick det med det, tänker jag mig att Ola, Nattportiern från igår kväll (se tidigare inlägg) frågar sig. Ola, bara för dig blir det en sammanfattning här. En kanske lite schlagerfreakig sådan.

BWO har gjort helt rätt i sin taktik att tona ner Alexander Bard och låta flickfavoritne Martin Rolinskis glada entusiasm lysa upp scenen. Publiken jublar, och röjer och klappar takten genom hela numret. Låten har viss likhet med Xandees holländska eurovisionlåt "One life" från 2004, och den blev en hit i schlagerkretsar även om hennes framförande inte räckte långt i ESC.

Dea fick stort stöd av hemmapubliken när hon ersatte Jessica Folcker på genrepet. Hur det går för låten är svårt att gissa eftersom Folcker ännu inte synts till, men min tippning är att det går som förra året.

Gregor då, jo det är en faslig massa pyroteknik här och scenen brinner genom halva låten och visst har jag nynnat på i "Mi amor", men det blir svårt för honom att hävda sig i startfältet. Låten ger mig "Kan"-vibbar, för er som minns israeliska Duo datz från 1991.

Jessica Andersson gör en bra schlager, men hon känns inte bekväm i sin nya stil på scenen oavsett vad hon säger. Det här kan bli en riktigt tråkig prestigeförlust för Jessica.

Men skrälla kan istället The Poodles göra. Arenarock som verkligen funkar i salongen. Schlagermetal som man sjunger med i och som sticker ut i startfältet. Och själv tycker jag det skulle vara skoj att få röja med Sonya på efterfesten i Globen. Jättejubel i salongen var det i alla fall.

Opera i melodifestivalen funkade bra när Haakon Pedersen och Elisabeth Berg gjorde "Nattens drottning" 1989. Elysions "Golden star" är inte riktigt lika svängig. Dessutom känns den inhyrda kören som kanske duktiga sångare, men röra sig på scenen är inte deras styrka. De borde nog ha hållit sig stilla och i bakgrunden.

Så kommer en stjärna upp på scenen. Patrik Isaksson vet hur han ska ta publiken och hans låtar brukar ju bli hits.

Avslutar gör Kayo. Lite skakigt och tyvärr inte helt tonsäkert idag. Men låten sätter sig och hon levererar scenshowen med ett leende. Låten har viss "Världen utanför"-känsla. Kayo tror inte att hon vinner i Globen, men vill gärna ta sig dit i alla fall. Det är verkligen inte omöjligt.

The Poodles inte först

Pudelrockarna säger att de introducerar genren metal i schlagern, men redan 1990 sjöng N'gang låten "Vi vill ha värme". De var också hårdrockare som sjöng schlager. Ni som är schlagerfreaks minns de säkert och häpnade precis som jag över att de första två jurygrupperna gav dem högsta poäng.

Pudlarna låt är rejält röj på scen och kul att se, refrängen är definitivt schlager om än med lite metalinfluenser i arret, men några högsta poäng kommer de nog inte få.

Kikki gör en Birthe

Ja, nu skriver jag för schlagerfreaksen igen. Kom precis på vad Kikkis nummer påminner om. Kikki står på scenen iförd en stark och klar färg. Hon följs åt av tre stiliga unga män helt klädda i vitt.

Det är Birthe Kjaers nummer från 1989 i repris. Birthe brukar besrivas som Danmarks svar på Kikki, Lill-Babs och Lill Lindfors i en och samma person och 1989 deltog hon i Eurovision Song Contest, men den rejäla dansbandsschlagern "Vi maler byen röd" och kom trea bara en poäng före Tommy Nilsson som tävlade med "En dag".

Hon hade en illröd klänning och fördes värdigt fram i dansen av tre herrar i vita kostymer. Men nu är det 17 år senare så klänningen är utbytt mot ett rosa spektakel, herrarna är unga killar i trasiga jeans och popig vit jacka, men det är fortfarande en megaschlager på scenen.

Det enda som saknas är att dirigenten efter halva numret överger taktpinnen och ger sig in i dansen han med, men tro mig, hade det fortfarande varit levande orkester så hade nog inte Anders Berglund tvekat att hoppa upp på scenen med Kikki.

Nån som minns Thérèse?

Kolla om ni känner igen en av körtjejerna bakom Sahlene ikväll.

Hon har själv deltagit i Melodifestivalen. Senast sjöng hon bakom E-type tillsammans med Nanna Hedin, men redan 1992 var hon med som soloartist och sjöng "Ingenting går ändå som man vill" (känd i schlagerkretsar som "Take a chance on me").

Dessutom var hon med i gruppen One more Time på första plattan, men hoppade av gruppen innan de deltog i Melodifestivalen med "Den vilda" 1996.

Jag förstår er som helt gått vilse i den här texten - den är enbart riktad till schlagerfreaksen - men körtjejen heter i alla fall Thérèse Löf. Kul att se henne i schlagern igen.

mars 2006
ti on to fr
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
hits