Landade på Midlanda på måndagen.
Bland tallar och pappersbruk dundrade flygbussen in till stan.
Jag - som tragiskt ofta kör med strofen "Jag har aldrig/inte xxxxx (där xxxxx alltså är saken som jag aldrig/inte gjort) sen Sundsvall brann" - tyckte att det var jäkligt stort att plötsligt stå utanför Knaust.
Samtidigt som en relativt kraftig nordan svepte in över stan, började jag att förbereda mig för anstormingen av rockkändisar.
$1000 Playboys, Lasse Lindh (Härnösand, men ändå godkänt), Lars Bygdén, Melodie MC (nåja)... SÅ stort.
I väntan på att hitta rockens hjärta tog jag en sväng till Casinot.
Blev utskrattad av två Timråspelare i entrén - vissa har verkligen svårt att greppa att en björn också vill ha lite glitter och Las Vegas-feeling ibland.
Det var ett jäkla drag därinne. En körledare med frodig mustasch stod vid ett av borden och hela hans kör hejade på.
Jag slog i botten totalt. Fumlade med pengarna, välte ut en öl och muttrade något alldeles erbarmligt.
Och rocken?
Ni kan säkert gissa.
Med inte en spänn kvar i pälsen, fick jag lift med en lastbilschaufför från Forshaga (hans bror kände Johnny Holm, så vi snackade höjdhopp i 38 mil) ner till Stockholm.
Somnade - som så ofta - med en näve blåbär på huvudkudden. Snacka om fläckar.
Tvättid om tjugo.