Första paret av skridskons 10 000 meter har just gått i mål och här sitter jag i presscentret i Sestriere. Tur att det finns tv-apparater.

Anna Ottosson var kanske inte lika översvallande jublande glad som curlingdamerna i går. Men hon log med hela ansiktet - och öppnade för en fortsättning över VM hemma i Åre nästa
år. TV inom kort på en sajt nära dig.

Trött i morse - i säng vid 04 nån gång.

Men nu är vi i Sestriere Colle i väntan på Anja - och guldmedalj nummer sex i detta OS? Tar Anja guld är vi femma i medaljligan, före Kanada.

Dimmigt, snöigt, men "greppigt" i pisten enligt en av våra medarbetare (som vill vara anonym).

Under sprintstafetterna satt jag i bilen på en motorväg, under herrarnas sprint satt jag i pressrummet i Esposizione-hallen - och under damernas slalom på pressläktaren i samma ishall. Inte ett enda OS-guld alltså, medan Flinck har jobbat in tre (alla skidorna).

Enligt Lars-Erik såg Tärnabys stolthet glad ut efter segern. Och nu lämnar vi Norge efter oss på allvar i medaljträskets bottenregioner. Vi är faktiskt före hemmanationen Italien på sjätte plats - och ett guld till (curlingen i morgon, till exempel) och det här blir Sveriges bästa OS någonsin. Just nu är vi lika i antalet guld med St Moritz 1948.

Aj då, där sprack Anjas chans på fem medaljer. Kostelic däremot ser ruggigt stark ut... Slalom och storslalom kan bli ordentliga rysare.

Missade - som vanligt det här OS:et - när det väl hettade till. Den här gången satt jag inte i en bil, utan på ett tåg. Men pulsen gick upp där ett tag: Skulle Fredrik Nyberg äntligen få den medalj han så väl förtjänade?

Nähä. Han verkar vara dömd till att alltid vara topp tio men aldrig topp tre.

Mejl:

Inte ett ord om Anjas fiasko (ja brons är inget annat än fiasko, försök inte intala er något annat) idag i bloggen, mycket märkligt!

Förklaringen är enkel - jag såg inte en sekund av kombinationsstörtloppet, vare sig på plats eller på tv. Jobbar hårt på att klona mig själv, har ännu inte lyckats (till chefens stora förtret).

Fiasko tycker jag är ett hårt ord i sammanhanget. Anja vann trots allt ett OS-brons. Men vad hon själv tyckte framgår ju med all tydlighet...

* Rolle Engström, sportchef i min hemstads lokalblaska Sundsvalls Tidning, zoomades in på storbildsskärmen nere vid målet inte mindre än två gånger. Oklart om han syntes även i resten av världens tv-sändningar.

* Holländarna fick inte in sin blåsorkester på skridskoarenan. Italienarna hade däremot inga sådana problem. E-types Campione hörde till favoriterna för ompa-omparna.

* Lars-Erik använder inte handbeklädnad utomhus, oavsett temperatur. I stället hyllar han de fleeceklädda fickorna på Sportbladets jackor.

* Tyckte ni att brittiskan Chemmy Alcotts skidor såg väldigt korta ut när hon passerade de församlade tv-medierna? Jo, en skidtillverkarrepresentant var snabbt framme och bytte ut de långa störtloppslaggarna mot korta slalomskidor. Det är ju så krångligt att bära på långa skidor - dessutom syntes loggan lite bättre på de breda brättena.

* Alla som gick i mål såg väldigt glada ut, oavsett vilken placering de kom in på. Den ende som inte såg riktigt nöjd ut var Lindsey Kildow, amerikanskan som kraschade i förrgår. Men det berodde mer på att hon hade ont: "Jag åkte riktigt bra med tanke på omständigheterna", sa hon efteråt.
Gladast av all var dock, utan tvekan, Michaela Dorfmeister, Österrike, Och det hade hon ju all anledning att vara.