Snökedjor, nån?

Ännu en dag, ännu en medalj. Svenska folket riskerar att bli bortskämt i vinter-OS-sammanhag. Morgondagens silver är ju redan säkrat.

Att Sverige tog ett brons i en så klassisk vintersportgren som skidstafetten är så glädjande att jag nästan står ut med tanken på att det nog blir ett helvete att ta sig hem ifrån Esposizioni-hallen, den mindre av de båda ishallarna. Ute har det rasat ner en decimeter nysnö, enligt rapporterna, och taxibilarna halkar runt som, tja, svenska konståkare på hal is, eller nåt?

I Italien är vinterdäck förbjudet. I stället gäller snökedjor. Effekten blir lätt komisk när det inte kommit så mycket snö. Som att döda en mygga med bazooka, typ.

Men åter till skidherrarna. Det kändes inte helt fel att Norge slutade femma. Inte på grund av nåt slags skadeglädje, utan därför att det bevisar att ingenting varar för evigt. Ungefär som när Sverige faktiskt besegrade USA i damhockeyn. Det går att göra något åt den eviga duon Norge/Italien i stafett-toppen - nu återstår bara att knäcka italienarna vid första bästa tillfälle.

Underbar Torgny

Missa inte Radiosportens klipp från slutspurten av sprintstafetterna!

Säg Haj Haj till gulden!

Stoppa servrarna - Johan Flinck har vunnit OS-guld.
För det är så: Sportbladets skåning (han känns lättast igen på hälsningsfrasen "Haj haj", vilket inte har någonting med fiskliknande djur att göra) har tidigare haft ett synnerligen dystert facit. Vart han än styrt kosan, vilket mästerskap han än besökt, så har svenskarna gjort fiasko, magplask, slutat fyra eller helt enkelt gett upp på förhand när de hört det karaktäristiska "Haj haj"; Varför ens bry sig? Flinck är ju på plats.

Det fanns säkert de som hävdade att Flinck aldrig borde få åka till OS, av just den anledningen. 12 år utan guld räcker liksom.

Glöm det som varit. Flinck har redan rott hem två guld och har inte bara sett till att Sverige ligger före Norge i medaljligan - han leder naturligtvis Sportbladets OS-redaktions internliga över antal guld på plats. Stort. Det är han väl värd dessutom, efter att ha legat däckad i feber så sent som i förrgår.

Missade guld i 150 knyck

Det finns olika sätt att fira guld.
För 4 369 dagar sedan - om Lasse Anrell räknat rätt (och det är klart han har, Lars-Erik är en mycket fin människa) - stod jag hukade tillsammans med ytterligare ett tiotal personer runt en liten, liten radio med små, små högtalare i en tågvagn nånstans i skogen mellan Hudiksvall och Söderhamn.
Det KAN ha varit så att tågets förare liksom vi var helt uppslukade i straffdramat och därför stannade tåget, men antagligen väntade vi på ett mötande tåg. Hur som helst stod vi stilla, och det var bra för annars hade vi aldrig hört det numera klassiska referatet av Lasse Granqvist och L-G Jansson när Foppa gjorde sin Kenta Nilsson-dragning och Tommy Salo för evigt skrev in sig i den svenska OS-historiens böcker. (Att han sedan skrev om historien hör liksom inte hit.)

I dag, 4 639 dagar senare, var omständigheterna inte lika minnesvärda.
Längst ut i vänsterfilen på autostraden mellan Milano och Turin, 150 knyck i jakten på en presskonferens som enligt alltid lika trevlige och vänlige presschefen för skidlandslaget Roberto Vacchi ska börja klockan 14.00. För så är det: blir det medalj måste vi vara där, oavsett var vi var nyss.
Telefonen ringer - tack gud för handsfree - och storebror, som sällan riktigt når Lasse Granqvists höjder i referaten, gastar om guld. Därefter ringer chefen som tvåa. Trea ringer mamma, mest bara för att höra hur det är sådär som mammor gör, och berättar i förbifarten att även herrarna vunnit guld.
Väl framme i Pragelato, med 20 minuter till godo, visar det sig att presskonferensen inte börjar förrän 17.00.
Det gör ingenting. Tid till att äta lite, jobba lite och framför allt softa lite.

Bloggen vill ha mejl!

Har du en fråga, ett förslag eller kanske allra troligast en sågning? Mejla genom att trycka på knappen här till höger. Alla seriösa bidrag beaktas.

(De som eventuellt vill hylla - hur osannolikt det än kan verka så förekommer det faktiskt - kan med fördel i stället skänka en slant till kampanjen mot oönskad reklam och malplacerade annonser. Skicka ett mejl genom knappen här till höger för att kontonumret.)

Södergren såg ut som en vinnare

En låång dag. Resorna upp i bergen - där alla grenar som kräver snö avgörs - suger musten ur en.
Trodde Anders Södergren hade segern på toppen av krönet - men utför stod han still jämfört med konkurrenterna. På den direkta frågan sa han att han inte hade dåliga skidor, vilket ju är gentlemannamässigt. Men nog såg det ut som om glidet kostade en medalj.
Det är svårt att inte gilla Södergren. Han ser inte ut att ha nåt annat vapen än att sakta men säkert mala sönder sina konkurrenter. På femmilen blir det medalj.

Presskonferensen med team sprint-svenskarna bjöd inga större överraskningar. Men såväl herrarna som damerna är medaljhopp - se tv-inslagen i morgon.

På tal om i morgon: Dags för Anna Carin Olofsson. Ännu en resa upp i bergen - hoppas den lönar sig den här gången!

Liftande skelleftebor på väg ut i förskingringen

Plockade upp en liftare på väg till skidåkningen i Pragelato Plan: Norrländska Socialdemokratens man i Turin, Daniel Bergeman.

Först förnekade han bestämt alla rykten att han är på väg till Stockholm och vår konkurrent. Men efter att ha skruvat på sig en stund - och frågats ut av förhörsledare Anrell - så erkände han till sist att så kanske trots allt eventuellt skulle kunna vara fallet. Möjligen.

Hoppas på avslöjanden från Bergemans sida om hans dejt med en boaorm i går.

Så håller vi tummarna...

Vill inte låta som en svensk hejaklacksledare, men: Kom igen nu, Fredriksson! Efter gårdagens nästan-medalj i puckelpist - och misslyckanden i skridsko och skidskytte - så skulle den blågula truppen må bra av lite medgång så fort som möjligt. Och då känns Fredriksson som det starkaste kortet (även om SVT:s expertkommentator Per Elofsson tycker att svenskarna är för dåliga på att spurta).



februari 2006
ti on to fr
1 2 3 4 5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26
27 28
hits