Sitter och försöker komma på ett bra inledningsanförande till Wigforsseminariet i Söndrums Folkets hus i morgon. Ska handla om demokrati.

Börjar kolla in bloggar i stället.

Upptäcker att bloggaren Chadie skriver om Wim Wenders film Himmel över Berlin (Wings of Desire).

Jag håller med om att filmen är ett mästerverk. Jag har sett om den tre eller fyra gånger. De två änglarna Damiel och Cassiel som vandrar runt på gatorna i Berlin och lyssnar på människornas existentiella ångest är för mig en fantastisk hyllning till det mänskliga. Änglarna får oss att upptäcka storheten i livet - bara att knyta ett skosnöre eller att dricka en kopp kaffe kan innebära livsmening.

Många gånger, inte minst i reklamens värld, försöker vi bli som änglar dvs längta bort från det vanliga livet och bli någon sorts övermänniskor. Men i Wim Wenders film vill änglarna bli människor.

Tack Chadie för att du påminde mig om denna underbara film!

Ängeln är förresten ett starkt motiv hos poeten Willy Granqvist. Bokförlaget Lejd har med redaktörerna Krister Gustavsson och Magnus Ringgren beslutat sig för att ge ut Granqvists samlade dikter. Nyligen kom del 1 ut med hans tidiga diktsamlingar.

Jag älskar Willy Granqvists poesi. I sommar har jag ägnat mig åt att läsa hans dikter från 1974-1976. Särskilt hans långa diktsvit "En ängel i vår tid" som består av 98 strofer har drabbat mig på djupet.

Här är några utdrag:

"vår tid

fryser

vår tid har

en klädnad av

avstånd"

* * *

"ängelens tinning

i sakligt ljus

ängelen skådar

också med sin tinning

där är den vackra ådern

ängelens sköra avstånd

i vår samvaros

kaos"

* * *

"vår tid

svindlar

den nöjer sig inte

med stumma träd

vår tid

faller kall ner

pladdrande med sitt

övergivna gap"

* * *

"ängelen i

vår tid,

ängelen i varje

bristning, i

varje spricka

hos vår samhörighet

och smärtan

har sin väktare

ja ängelen är väktare

och boning"