Svt:s dokument inifrån om ROKS och radikalfeminismen har väckt stor debatt. Kritiken mot den extrema feminismen är berättigad. Inte heller är det acceptabelt att en regeringstjänsteman hotar en journalist. Däremot blir jag misstänksam när en reporter så gladeligen ställer upp på frukostseminarium på högersmedjan Timbro - då får jag känslan av att det finns en politisk dagordning bakom hennes avslöjanden.
I dag bekräftas min misstankar av kulturjournalisten Ulrika Kärnborgs artikel i Dagens Nyheter.
"Så vad är egentligen meningen med Rubars och SVT:s berättelse? Att få till stånd en välbehövlig och efterlängtad diskussion om radikalfeminismens ideologiska utgångspunkter? Eller bara att väcka sensation genom att bekräfta fördomar mot feminism och jämställdhetsarbete i allmänhet, även om resultatet av sensationslystnaden blir att pengar till frivilligarbete överallt dras in", undrar Kärnborg.
Kärnborgs granskning av SVT-journalisten Evin Rubars dokumentärer är skrämmande läsning. Stämmer det som Kärnborg skriver (det verkar underbyggt) har Sveriges television grovt förvanskat och klippt sönder de intervjuades berättelser och farit med rena osanningar.
För att tittarna själva ska kunna avgöra vem som har rätt borde SVT lägga ut hela det oklippta intervjumaterialet på sin hemsida.