Sveriges röst får inte tystna

I dag skriver jag om Olof Palmes internationella engagemang.

"Framtiden hör internationalismen till", sade Palme.
Det vore bra om dagens svenska socialdemokrati minns de orden.

Läs också gärna Sten Anderssons, Lena Hjelm-Walléns och Peter Weideruds debattartikel i Svenska Dagbladet på samma tema - Förvalta Palmes solidaritet.



Kommentarer

Postat av: G. Tikotzinsky

Visst hördes Palmes röst på 70-talet ute i världen. Men hans körsång tillsammans med Le Duc Tho, Fidel Castro, Yassir Arafat och resten av hans polare skar falskt. Tyvärr blev världen varken bättre eller säkrare av att Sverige stötte diverse tyranner.

2006-feb-27 @ 13:49:24
URL: http://www.al-hamatzav.org
Postat av: petter

>Det lär ha gått ut ett påbud i
>regeringskansliet att det inte ska pratas
>utrikes-politik fram till valdagen. Trots
>att skillnaden är stor mellan blocken på
>detta område.

Får lite känslan av svensk utrikespolitik föll i koma efter Anna Lindh's bortgång. Hade hon inte lite av OP's utrikespolitiska anda?

Anledningen till motviljan till att debattera utrikespolitik skulle kunna vara att det faktiskt inte är någon större skillnad längre mellan blocken.

Det är USA och Israels perspektiv som gäller och sedan stannar det där.

2006-feb-27 @ 14:51:40
URL: http://www.trancecom.se
Postat av: Jinge

G. Tikotzinsky!

Palme skulle aldrig valt att hålla tyst om t.ex. israels ständiga brott mot folkrätten och palestiniernas brist på mänskliga rättigheter. Oavsett din egen politiska uppfattning så kan du aldrig komma ifrån att han var mycket aktiv för att stödja befrielsen av Sydafrika, Vietnam etc.

Skulle han funnits med idag skulle han ge israelerna en avhyvling i veckan och därmed gjort en insats för fred och säkerhet i regionen.

2006-feb-27 @ 21:56:18
URL: http://jinge.se
Postat av: G. Tikotzinsky

Jag skriver om Palme och Sveriges utrikespolitik, och Jinge drar in Israel. Jag skriver om vad Palme gjorde i sin livstid, Jinge spekulerar om vad en död människa skulle ha gjort idag.

Vad gäller Viet Nam så är jag inte säker på att landet blev så mycket friare genom sin befrielse. I princip byttes en diktatur mot en annan. Därmed inte sagt att jag rättfärdigar USAs politik (eller krig) i Sydostasien.

2006-feb-28 @ 14:30:37
URL: http://www.al-hamatzav.org
Postat av: Torbjörn

Att Olof Palme förtjänar att hedras råder det inget tvivel om. Däremot måste alla rödrosiga hyllningskörer ifrågasättas. Klart är att Palme blev något av en martyr för socialdemokratin när han för 20 år sedan sköts till döds på öppen gata i Sverige. Och kanske är det just därför som många av beundrarna i sina hyllningstal saknar kontakt med verkligheten. Man kan självklart hylla Palme för en rad insatser. Man kan självklart hylla Palme för hans engagemang och hans verbala förmåga. MEN man måste samtidigt fråga sig och analysera VAD han egentligen åstadkom under sin tid som statsminister och som politiker innan dess? De storslagna beskrivningar som ofta görs saknar tyvärr lika ofta förankring i verkligheten och historien. Jag är född 1977 och minns därmed inte mycket av Palme men om jag bortser från det beundrarna skriver och det belackarna skriver återstår kalla fakta. Och tittar man på det är Palmes gärningar inte lika imponerande. Jag menar inte att man för den sakens skull skall nedvärdera Palme - för han var en man som ville någonting och som försökte och för det är han beundransvärd. Men han var samtidigt en man som begick en rad misstag och fattade en hel del felaktiga beslut på vägen. Och det måste uppmärksammas och kommas ihåg lika väl som de goda gärningarna. Därför tycker jag att det är tråkigt och tragiskt när människor försöker lyfta upp Palme till någonting som han inte var. Det är lika tråkigt och tragiskt som när människor försöker smutskasta och förnedra hans minne. Minns istället Palme som den han var, en människa av kött och blod, med fel och brister.

2006-feb-28 @ 19:14:24
Postat av: Jinge

Gösta! Om du kollar Helles rubrik på sitt blogginlägg oxo så kanske du förstår varför jag drog upp den nuvarande frånvaron av - en aktiv utrikespolitik.

Att just Israel är på tapeten är självklart eftersom OP var engagerad i frågan om Mellanöstern, liksom Sten Andersson. Vi -hade- en aktiv utrikespolitik då.

Ser du till dagens utrikespolitik så är den frånvarande. Göran Persson tycks inte vilja säga något som kan reta George W Bush eller Tony Blair. När det gäller Laila Freivalds så tror jag att hon vill men inte får. Skriver man som Helle "Sveriges röst får inte tystna" så kan jag inte annat än hålla med henne.

Att Vietnam inte är något politiskt föredöme idag är i första hand upp till Vietnameserna. Vi behöver i alla fall inga olagliga ockupationer av andra länder mer, vare sig om gärningarna utförs av Israel, USA eller Ryssland.

2006-mar-01 @ 10:40:18
URL: http://jinge.se
hits