DN-journalisten Johan Croneman skriver elakt om de bloggande redaktörerna i dagens kulturdel (den fina morgontidningen vill uppenbarligen inte vidga läsekretsen för krönikan har inte lagts ut på nätet). Bloggaren Magnus Ljungkvist tar upp tråden.
Jag blev uppringd av Finlands radio. Reportern ville intervjua mig om min blogg. Vi diskuterade just balansen mellan det privata och personliga och jag varnade för trenden att vi journalister "intimiserar" alltför mycket med läsarna.
Det finns förstås en mängd olika genrer inom blogg-sfären. En del är just väldigt privata och självutlämnande. Andra är mer opinionsbildande och politiska i bred mening. Jag tror att "kaffe-latte"-bloggandet bland chefredaktörer och etablerade journalister kommer att gå över. I längden blir det fulllkomligt ointressant att veta var Per Svensson käkar lunch eller om PM Nilssons dotter har 38 eller 39 grader i feber.
Däremot är jag övertygad om att bloggen kan medverka till ökad transparens som det så vackert heter, dvs öka öppenheten i både politik och media. Vi kan förhoppningsvis få en bredare offentlighet och ett fördjupat samhälleligt samtal.
I Sydsvenskan kan man läsa om forskaren Gustav Holmberg som är en blogg-profil i Lund.
"Det finns olika kategorier bloggare. Det är dagbokskrivarna, nördarna (som är ute efter ett kunskapsbyte), de politiska eller journalistiska bloggarna", säger Holmberg. Bloggandet har vidgat hans värld.
Jag är fortfarande osäker på hur vettigt det är att vi inom den etablerade medievärlden startar bloggar, men genom att pröva på att blogga lär jag känna en ny spännande offentlighet. För den som är intresserad av opinionsbildning är bloggvärlden en guldgruva.
Såg just att bloggaren och tillika bibliotekarien Erik Stattin nu finns med på Ny tekniks lista över de mäktigaste i IT-Sverige.
Bloggens betydelse kommer bara att öka. En ny folkrörelse är i vardande.