I helgen talade statsminister Göran Persson inför det socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress. Där lanserade han dels en ny myndighet som ska övervaka jämställdheten i Sverige, dels en ny lag som ska förhindra ökad sexualisering i medierna.
Allt är säkert välmenande. Men ack så feltänkt. Varför i allsin dar ska det startas ännu en myndighet? Jämställdhetsarbete handlar om politik - om värderingar. Regeringen har en jämställdhetsminister. Driv jämställdhetspolitik, Persson i stället för att öka byråkratin!
Tänk om statsministern kunde ha meddelat S-kvinnorna att utformningen av föräldraförsäkringen hädanefter ska bli mer jämställd? Det hade varit stort för jämställdhetskampen.
I stället blir det en myndighet. Staten tänker övervaka i stället för att bidra till samhällsförändring.
Därmed blir det logiskt att Göran Persson vill lagstifta mot mediernas sexfixering. Staten tar över ansvarig utgivarskapet.
Det kan finnas goda skäl att diskutera sexualiseringen av det offentliga rummet. Inte minst reklambranschen har tagit stora kliv bakåt på senare år när det gäller att befästa förlegade könsroller och en syn på kvinnan som enbart objekt för männens lustar.
I media-världen diskuterar vi ofta var gränsen går för det alltför sexualiserade. Om vi går över gränsen kommer läsarreaktionerna direkt. Det är bra! Vi för gärna ett medborgerligt samtal om medie-etik och publicistik. Men låt oss sköta journalistiken, Persson!
Överhuvud taget blir jag oroad över en socialdemokrati som numera bara tycks tänka i mer av statlig kontroll, mer av myndighetsutövning och centralisering. Det känns sannerligen fantasilöst.
Vad finns kvar av folkrörelsedemokratin och tron på det civila samhällets roll i samhällsförändringen?
"Nu går vi från Docklands till Folkets Park", sade Göran Persson när han valdes till partiledare.
Han fastnade visst i Rosenbad på vägen.