Journalistik som älgjakt
Nyhetsmässigt har det känts som lite av "dagen efter" med tanke på den intensiva "Freivalds-dagen" i går.
I dag har dock regeringen presenterat mängder med propositioner. Det har alltså gjorts politik i dag.
Vi återkommer till en del av dem på ledarsidan framöver.
Här kan du läsa dagens ledare om Freivalds-avgången och Mats Engströms krönika om europapolitiken.
I morse fick jag frågan av en TV-reporter: Är Laila Freivalds en tio- eller tolvtaggare?
Jag hatar den sortens journalistiska hållning - som om journalistik är en form av älgjakt.
Det är ingen som helst "seger" att Freivalds avgick. Journalister ska granska makten, javisst. Men vi ska sannerligen inte se oss som något jaktlag. Då är vi illa ute.
Lika märkligt är det när makthavare skyller sina tillkortakommanden på medierna. Granskningen av Freivalds var stundtals utan nåd inte minst den oproportionerliga kritiken mot henne när det gällde flodvågskatastrofen. Men att kalla den senaste Muhammed-affären för mediedrev är direkt felaktigt - det pågår faktiskt en JK-utredning.
Media och makten är ett ämne jag lär återkomma till.
Nä, journalistik ska inte vara älgjakt, men blir det ofta. Där journalistens unika roll som granskare och skildrare av samhället förvandlas till troféjakt, ja där försvinner också det demokratiska ansvarstagandet.
Igår var det Laila Freivalds överallt, idag är det Fredriks Reinfeldt i Expressen. Är den djuplodande journalistiska granskningen död? Är infotainment med jaktinslag det som är kvar? Snälla, svara nej på ett sätt som gör att jag tror dig.
Bästa journalistkår ni måste förstå att det finns människor i vårt samhälle som har perspektiv bakåt i tiden. Kommer ihåg mediadreven som drabbade Olof Palme, Torbjörn Felldin, Ove Rainer m.fl. Mona Salins godisvanor, Anna Lindh som var starkt ifrågasatt, Margot Wallströms oduglighet. I sportens värld var "vår" Bengt-Åke idiotförklarad före och under halva OS. Granskning av sak är ju självklar men personangrepp är direkt MOBBING. Angående "oberoende" journalistik är det nog så med journalister som alla andra varelser i vår Herres hage, man biter inte den hand som matar. "Temporum filia veritas"
Det där med inte-älgjakt verkar bara gälla svenska socialdemokratiska politiker. Uppenbarligen är det allmän jaktsäsong på Bush, Blair och Sharon. I alla fall om man läser vad jaktlaget Klein och Svenning skriver på Aftonbladets ledaresidor.
Det här har inte med mediedrev mot politiker att göra, men jag skickar in det ändå ... Jag har försökt få "Hörru Anders" att svara på dessa frågor, men har inte fått napp. Så nu prövar jag med dig:
Jag gillar det som jag tror är eller åtminstone var kvällstidningsidén: samma nyheter som morgondrakarna, men matigare och folkligare, mer lättsmält - ett slags folkbildningsjournalistik. Överläkaren läser om KU-förhören i SvD, undersköterskorna läser AB och får veta samma sak eller rent av mer. Ett suveränt uppdrag, om du frågar mig.
Givetvis kan en sådan idé leva parallellt med ett visst mått av lättsinnigheter - till exempel bevakning av kändisars och pseudokändisars förehavanden. Ni får ju ofta kritik för dessa inslag och ni brukar genomgående försvara det med att 1) det intresserar folk och 2) det är inte särskilt schysst att sätta sig till doms över vad folk vill läsa om. Jag kan köpa det. Det lockar in folk i tidningen och det skapar resurser till annat.
Min uppfattning är dock att fokus under lång tid gradvis flyttats, bort från KU-förhören. Det handlar i första hand om utrymme på löpsedlar och förstasidor, men också (upplever jag) om antal spaltmeter. Visst ger ni stort utrymme och lägger ner stora resurser på nyheter och artikelserier av ett helt annat slag. Jag uppskattar många dem. Men jag blir ändå inte fri från känslan av att ni allt mer tillåter er att oförblommerat TRYCKA på det andra - fabrikationen av kändisar, fulla skådisar, kraschade privatliv - ja, du vet.
Man ska inte underskatta folk. Givetvis kan de flesta se tungan i kinden när man läser om en bröstchock i Allsång på skansen. Men jag tror också att det finns en gräns bortom vilken man faktiskt kan lura folk att tro att ni tycker att BröstLinda och LäppFia i nån dokusåpa är viktiga på riktigt. TV-kanalen som sänder skiten säger det - sedan kommer den seriösa pressen och … bekräftar!
Detta gör mig besviken och besvärad. Jag vill köpa AB men undviker det allt oftare, dels på grund av att jag som aktiv konsument inte vill skicka fel signaler (inte lura er att tro att jag köpte blaskan för att löpsedeln gapade om Borgs pokaler), dels emedan jag inte vill att mina tre döttrar ska läsa den (eller ens se förstasidan) och få den där bekräftelsen.
Min frågor är:
1) Tycker du själv att fokus har förflyttats - och i så fall, hur ser du på det? OK eller inte OK?
2) Hur formulerar Aftonbladet kvällstidningsidén idag - vilket uppdrag ger ni er själva?