En av landets högsta militärer står åtalad för grov kvinnomisshandel, våldtäkt och grov kvinnofridskränkning. Samtliga brott är riktade mot generalmajorens hustru.
Det är en chock för försvarsledningen. Jag måste erkänna att det är en chock för mig personligen.
Jag var kurskamrat med den åtalade mannen på en kurs som försvarsmakten ordnade för "samhällstoppar". Under en augustivecka för några år sedan satt representanter för försvaret, rikspolitiken, näringslivet och medierna och diskuterade försvars- och säkerhetspolitik. Vi simulerade olika krissituationer och spelade rollspel.
Jag var i samma grupp som den åtalade. Vi kan kalla honom M. Han var mycket trevlig, resonerade klokt om säkerhetsfrågorna och verkade allmänt vettig. Det som slog mig var att han sällan förordade att vi skulle använda våld när vi spelade våra rollspel. Medan politikerna i gruppen och även personerna från UD:s diplomatvärld nästan genast förordade att Sverige skulle använda sin vapenmakt vid kriser höll de som representerade försvarsmakten emot, däribland M. Han ville hellre lösa konflikter på andra sätt än med vapen och våld.
Om åklagaren har rätt drog han sig däremot inte för att använda våld där hemma. Utåt i hans professionella liv var han en charmig och klok person. Inåt har han gjort livet till ett helvete för hustru och barn. Det är kusligt.
Ändå är det nog precis så här det är med våldet mot kvinnor. Det mesta sker i normala familjer, av normala män med alla sorters bakgrunder. Våldet finns i alla socialgrupper.
Den patriarkala maktstrukturens mest våldsamma uttryck sker där man minst kan ana det.
Nu måste det sägas att M ännu inte är dömd. Men misstankarna om brott är så starka att åklagaren valt att åtala. Det är sannerligen chockerande.