Phu en stor del av en chefredaktörs vardag handlar om att sitta i möten. Har suttit i olika möten sedan klockan 10.00 i morse och kommit tillbaka till datorn först nu klockan 17.50. Därav en viss bloggtystnad från min sida.
Just nu har över 21.000 personer tittat in och läst min blogg. Roligast är alla reaktioner och intressanta mejl jag får. Många har synpunkter på det här med möjligheten att kommentera direkt på bloggen.
Gunilla Witt är enligt henne själv "en engagerad vanlig medborgare i demokratiska gräsrotsrörelser". Gunilla skriver om samtalstonen i blogg-kulturen:

"Hej Helle, din blogg verkar intressant att följa - - -
Är intresserad och nyfiken läsare av bloggar och tvingas konstatera att samtalstonen (dvs. kommentarerna) är urtrist och omogen. I mina ögon präglad av anonym, arrogant, manlig aggression. Modell yngre, skulle jag tro. USCH! Där vill inte jag vara.
Jag och många andra vet ju hur svårt det är att skapa demokratiska mötesplatser som är till för alla. Vi möts för att lyssna och lära. Via nätet (tex Feministiskt initiativ för mig) i verkliga livet. Endast så växer vi som människor. Endast så lär vi oss något mer om oss själva och världen. De enda uthärdliga bloggarna som jag läser (och vågar längre kommentera i) är skrivna av kvinnor och kommenteras av kvinnor t.ex Malins och Annas bloggar (via mymarkup.net)."
Gunnillas inlägg om samtalstonen är angelägen. Hon undrar vidare i sitt mejl varför anonymitet tillåts.
"Där frodas hatet. Fy sjutton, vad jag avskyr det. Är vi inte alla ömtåliga människor som bör respekteras?"
Och så avslutar hon med att slå fast: "Den som får stå för sina åsikter lär sig att tänka efter före."
Jag håller helt med Gunilla. Samtalstonen på nätet kan vara förfärligt rå. Det vet inte minst vi kvinnor i offentligheten som får ta emot alla hat- och hotmejl ofta starkt sexistiska.
Det här behöver debatteras mer. Nätvärlden är en fantastisk demokratisk möjlighet men också en samlingsplats för allsköns extremism.