Jag lyssnar igenom gamla plattor med Monica Zetterlund. Oh, vad jag saknar henne. Döden kan som tur är inte ta ifrån oss hennes fantastiska sångskatt.
Mycket fint har skrivits om Monica Z efter dödsbudet. Hoppas hon kan läsa det i sin himmel. Hon brottades ständigt med ett dåligt självförtroende, trodde visst aldrig att hon dög. Trots att hon var så älskad och hörde till de verkligt stora artisterna.
Tage Danielsson beskrivning av henne i dikten Det eviga är oslagbar:
"En nattklubbsdrottning doftande av logar.
Ett lingonris som satts i cocktailglas.
En blond negress från Värmlands huldraskogar.
Monica Zetterlund. En jazzpaschas,
en sång som hejdar sej, till hälften hunnen,
och drar den där när Fröding satt på dass.
En väv, av guldbrokad och vadmal spunnen.
Men märk det vemodsdraget över munnen:
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenjazz."
(Från diktsamlingen Samlade dikter 1967-1967)