Så där ja, nu har jag predikat klart i Högdalskyrkan.
Först deltog jag på ett frukostmöte där jag filosoferade om kyrkans framtida vägval. Jag varnade för två fallgropar: exklusivitetens väg eller ekonomismens/konsumismens väg.
Sedan deltog jag i högmässan och predikade utifrån söndagens bibeltext - den om när Jesus återuppväcker synagogföreståndarens dotter.
Det handlar om att ställa sig på livets sida och bekämpa det som förtrycker och dödar.
Jag kan i sammanhanget rekommendera två fantastiska filmer: Zozo av Josef Fares och Stefan Jarls dokumentär om journalisten Cordelia Edvardson - Flickan från Auschwitz.
De berättar båda om vikten av att ställa sig på livets sida och ständigt försöka vara en kämpande humanist.

En kvinna med utländsk bakgrund kom fram till mig i Högdalskyrkan och satte sig vid pianot. Hon spelade underbart vacker klassisk musik.
"Jag ville ge dig mitt pianospel som en blomma för att tacka för ditt tal. Det gav mig så mycket", sade hon.
Det visade sig att hon var utbildad konsertpianist från Armenien.
Världen är liten.
Och livet är förunderligt starkt i sitt trots mot mörker och elände.