I dag delade Stockholms universitet ut en Oskar Klein-medalj till fysikern Yoichiro Nambu
från University of Chicago. Varje år sedan 1988 har det hållits särskilda föreläsningar av internationellt erkända fysiker till minnet av Oskar Klein.
Klein hörde till de teoretiska fysiker som tillsammans med Niels Bohr utvecklade och delvis ifrågasatte Einsteins teorier. Den så kallade sträng-teorin som i dag är så på modet framförde exempelvis Klein redan på 1920-talet.
Jag förstår inte så mycket av det där. Även om Oskar var min farfar.
Hade dock önskat att jag var äldre när han levde. Då hade vi kunnat diskutera religion och fysik - något som farfar gjorde på 1950-talet i en lång tidningsdebatt med filosofen Ingemar Hedenius. Farfar stod för linjen att tro inte alls behöver vara någon motsats till vetande. Han ville tvärtom att fysikerna skulle föra dialog med filosofer, teologer och andra inom humaniora-vetenskaperna.
Tvärvetenskapliga samtal behöver vi mer av idag.
Jag förstår som sagt inte så mycket av den teoretiska fysiken. Däremot är jag stolt över att farfar envetet kämpade för att Nobelpriset i fysik skulle gå till den kvinnliga super-fysikern Lise Meitner.
Tyvärr segrade då, som nu, de patriarkala strukturerna. Priset gick till en man. Att Meitner var judinna i en tid av nazism och världskrig gjorde nog inte saken bättre.
Listan över Oskar Klein-minnesföreläsarna genom åren är förfärande mansdominerad. Farfar vänder sig nog lite bekymrad i sin grav.