Politik är att spela eller vilja?
"Helle,
På 60- talet skrev Olof Palme en bok som heter "Politik är att Vilja". I sin bok förklara OP för oss hur viktigt det är för politiken att formulera en vilja! Vad vill du skapa och hur ska det gå till!
Helle, i linje med den formuleringen kommer juridiken. Den kan bara betraktas som en klagan och ovilja att acceptera. Den visar ingen alternativ lösning på ett problem, utan talar bara om ett missnöje med det som skett. (Det spelar ingen roll om det gäller butikssnatteri eller naturkatastrof).
Moderaterna borde, istället för att klaga, formulera en klar vilja för en "katastrofhjälp mot främmande stat, för drabbade svenska invånare". Det skulle göra dem intressanta, idag är de endast "ett gäng politiska poliser" som vill finna och döma bovar", skriver Lasse.
Jag håller helt med dig. Det hade varit bättre om oppositionen använde sin demokratiska rättighet och ställde misstroendevotum mot statsministern. Så kunde vi kanske därefter få en debatt i själva sakfrågan: hur ska svensk krispolitik se ut framöver?
Det är precis den möjligheten vi får nu Helle när regeringsmakten inte tillåts gå stärkta ur en misstroendevotum som "vinnare" - något de sannolikt skulle ha utnyttja genom att en gång för alla försöka lägga locket på. Det hade varit lika med skandal men tack och lov kommer nu i stället granskningen, debatten och utvecklingen av den svenska krisberedskapen att fortsätta och frågan kommer att finnas med högt upp på den politiska agendan. Det är bra och tacka oppositionen för det. Det som nu händer är det enda rätta - och förhoppningsvis lär sig statsministern och det socialdemokratiska partiet att man måste ta såväl ansvar för, som konsekvenser av, sina handlingar. Man måste leva som man lär. Det duger inte att försöka mörka, släta över, eller skylla i från sig på oppositionen när det skorpar till sig för att man gjort bort sig. Då måste man våga stå upp, agera och vidta åtgärder. Annars ska man inte regera.
Hade oppositionen ställt misstroendevotum mot statsministern hade debatten varit lika med död. Då hade nämligen s med hjälp av v och mp "vunnit" då partipolitik och maktspel i denna fråga tydligen går före moral, etik och väljarnas vilja. Och det hade statsministern självklart utnyttjat genom att bemöta varje inlägg eller försök till kritik från oppositionen med motkritik av tung skitig partitaktisk karaktär. Han hade helt dödat all form av konstruktiv och utvecklande debatt då den formen givetvis skulle kunna tänkas "misskreditera" regeringsmakten och visa på bristfälliga hantering av många viktiga områden genom åren. Allt detta för att inte förlora röster inför valet. Socialdemokratins "ära" hade skyddats till varje pris framför Sveriges bästa. Förmodligen skulle han ha lyckats rätt bra och till och med "vunnit över" röster från oppositionen genom svartmålning. En misstroendevotum hade i dagsläget alltså genererat sämsta tänkbara förutsättning för att verkligen kunna göra det som är bäst för Sverige - nämligen driva debatt i frågan och på bred front utveckla Sveriges krishanteringsförmåga. Det är bara för statsministern att finna sig i läget, lägga om strategin och försöka fiska röster på ett ärligt sätt.
Situationen i Sverige är ju att vi vet precis hur det skulle sluta. Om vi antar att det imorgon kom ett misstroendevotum mot Laila Freivalds kommer inte en enda av 144 Socialdemokratiska ledamöter att reflektera över vad jag som väljare i deras valkrets tycker, utan samtliga sätta partilojaliteten främst (och moderater hade gjort detsamma). Personligen ser jag detta som ett betydligt större problem: om väljarna bara ska fungera som maktleverantörer vart fjärde är borde vi kanske reducera riksdagen till en ledamot per parti med olika röstvikt.
För att dra en parallel: Ponera att Skandias bolagsstämma beslutat att inte sparka sin ledning och inte heller väcka åtal. Hade du då argumenterat att de i demokratisk ordning fått förtroende och att den bästa lösningen är att de själva ska försöka städa upp efter sina misstag istället för att avgå?