Sådär ja, nu är jag hemma igen efter en dag i Björkviks folkets park. Trots hotfulla mörka moln på himlen och en del regnskurar på vägen dit så sken solen under hela Göran Perssons tal.

Det är alltid väldigt trevligt i Björkviks-parken. Dragspelsmusik, björkar, kaffe och pick-nick-korgar. Jag och min man dukade upp till sedvanlig pick-nick-lunch tillsammans med vännerna Rolf och Lisbeth från Örebro. Björn Elmbrant med fru Birgitta slöt upp liksom Bo Holmberg.

Aktuellts Mats Knutsson kom förbi och fick en sparris med parmaskinka och parmesanost - en specialitet jag brukar bjuda på.

Även SVT:s Christina Jutterström med maken Ingemar Odlander fick lite mat från vårt pick-nick-bord.

Nåja, nu var vi väl inte där enbart för att äta utan mer för att lyssna.

Göran Persson hade som vanligt inget skrivet tal. Han verkade lugn och utvilad med hade inte riktigt det där trycket i rösten som han har när han är som bäst. Talet lyfte heller aldrig riktigt. Ändå sade han bra saker om arbetslösheten, det gröna folkhemmet och äldreomsorgen.

Han utlovade en rejäl satsning på sysselsättningen i höstens budget som nu håller på att förhandlas fram tillsammans med v och mp. Bättre sent än aldrig.

Persson erkände också att regeringen missbedömt läget för ett år sedan och för mycket förlitat sig på alla ekonomer som påstod att arbetslösheten skulle klaras av av sig självt. Denna laissez-fair-hållning visade sig vara förödande. Arbetslösheten bet sig fast.

Nu behövs politik och aktiva åtgärder. Persson lät till och med antyda på presskonferensen att det heliga budgettaket inte längre är så heligt. Aftonbladets ledarsida har länge kritiserat den rigida "tak-hållningen" från regeringens sida.

Dags att tro på politiken igen, Persson!