Statsvetare Lewin och Hitler
Men ändå drar sig inte Lewin för att likna Göran Perssons hållning efter katastrofkommissionens kritik med Hitlers. Att avgå är att "fly från ansvar" menade Hitler, enligt Lewin och påpekar att Göran Persson resonerar likadant.
Det är en sanslös parallell.
Professor Lewin verkar inte kunna skilja på ansvarsutkrävande - som är medborgarnas rätt och plikt och görs genom allmänna val - och ministerns utövande av ansvaret. Att bara lämna det som gjorts fel behöver inte nödvändigtvis vara det bästa sättet att ta ansvar.
Däremot ska medborgarna kunna avsätta den politiska makten. Och om det finns fog för att fälla en regering mellan mandatperioderna kan oppositionen ställa misstroendevotum. Riksdagen granskar dessutom regeringen genom KU.
Jag ser att en annan statsvetare - Stig-Björn Ljunggren - är inne på samma linje som Aftonbladet.
Han skriver i sin blogg:
"Nu börjar ansvarsfrågan bli metafysik på riktigt. Det tycks finnas ett antagande i bakgrunden som alla fallar tillbaka på, nämligen att förtroendet för politiker och demokrati hänger på ansvarstagandet.
Kanske är det ett riktigt samband, att politiker som tar ansvar, läs avgår så fort det händer något, typ Tobloroneaffärer, också stärker förtroendet för demokratin.
Men är det säkert att ansvar tolkat som "jag avgår" eller "du är avsatt" verkligen stärker det demokratiska förtroendet?"
Det är viktigt att katastrofkommissionens rapport får konsekvenser, skriver Leif Lewin.
Ja, det bästa vore om det blir en ändrad krishanteringsorganisation i statsrådsberedningen och att politikerna börjar ta det sårbara samhället på allvar. Här finns mycket i övrigt att önska från både regering och opposition.
Med samma retorik skulle man kunna anföra att det är fel att ta hänsyn till djur, eftersom Hitler var djurvän. Att avgå skulle mycket väl kunna vara att fly från ansvar.
Och egentligen är det väl få som torde hålla med om att det moraliskt riktiga i en situation alltid är att bara lämna det som blivit fel åt sitt öde? Om ett barn slår sin kamrat, så är det väl mer rimligt att hävda att barnet tar sitt ansvar genom att gå tillbaks till kamraten och ber om ursäkt än att man ber barnet säga upp bekantskapen med kamraten för att därigenom ta sitt ansvar?
Mvh
Anders
Men varför framförde inte de borgerliga partiföreträdarna någon som helst kritik när händelserna inträffade?
Och är det rimligt att man som svensk privatperson ska kunna och ha rätt att få omedelbar hjälp från Sveriges politiker och myndighetspersoner om man själv har valt att åka till andra sidan av jordklotet?
Har man inte själv ett egetansvar och borde förstå att naturkatastrofer är vanligare i andra länder än i Sverige?
Dessutom var det ju mest de rika och välsituerade svenskarna som drabbades. Vanliga Svenssonfamiljer har inte råd med sådana spännande lyxsemestrar i Sydostasien, eller hur?