Inspirerande möte i Uppsala
I dag har jag varit i Uppsala och träffat blivande präster som pluggar på Pastoralinstitutet i Uppsala.
Jag var inbjuden gästtalare på temat om religionens roll i samhällsdebatten - främst med vinkeln religionsfrihet och yttrandefrihet med anledning av HD:s friande av pastor Green och nu den danska debatten om nidbilderna på Muhammed. (Läs gärna dagens huvudledare i Aftonbladet.)
Det blev ett spännande samtal med studenterna. Viljan att ta upp kampen mot all sorts fundamentalism och viljan att ifrågasätta när religionen blir kränkande och förtryckande av människovärdet fanns definitivt. Vi diskuterade kyrkans roll i ett mångkulturellt samhälle liksom mediernas. Båda har svårt att förhålla sig till det nya Sverige.
En sak är säker: med sådana blivande präster finns det hopp om kyrkan som en modig opinionsbildare mot inskränkthet och murbyggande, för öppenhet och solidaritet.
Jag är övertygad ateist och intar en klart kritisk hållning till de stora världsreligionerna, Buddismen undantagen, som verkar vara de enda trovärdiga pacifisterna. Det är ingen tillfällighet att man aldrig hört talas om buddistiska självmordsbombare eller buddister som mördar abortläkare.
Detta är intressant, och borde analyseras av religionsexperter.
Världsreligionernas makt borde också framhållas oftare.
Vatikanen utövar negativ makt genom att fördöma familjeplanering, och bär delvis skulden till befolkningsexplosionen som orsakar miljöproblem och cementerad fattigdom.
Hade Jesus dykt upp idag, hade de flesta med rätta avfärdat honom som en i raden av sektledare.
Jag önskar den där italienaren som drar Jesus existens i domstol all framgång!
Problemet med Islam är att aldrig skett någon reformation, och den totala frånvaron av sekulära, demokratiska stater.
I väst har vi sent omsider insett betydelsen av att skilja kyrkan från staten.
Jag anser att vi ska ha religionsfrihet i den bemärkelsen att folk får tycka som de vill, men samhället ska sätta bestämda ramar; Det är tveksamt om man ska tillåta religiösa friskolor som lär ut vidskepelse istället för naturvetenskap.
Jag har träffat kristna, som tycker jag borde läsa bibeln istället för att kritisera. Tyvärr, bibeln är för mig en ointressant bok, det finns lektyr som intresserar mig mer.
Så till det verkligt intressanta med pastor Green: Enligt domen så kan man smäda, förtala, hetsa mot i det här fallet homosexuella, ostraffat, så länge man håller sig till citat från en en urgammal bok (som för mig och andra ateister är fullständigt ointressant)
I logikens namn borde även andra religiösa skrifter kunna användas på liknande sätt.
Det blir spännande att se vad som händer härnäst, kanske någon antisemit kan gräva korancitat, och ostaffat hetsa mot judar.
När det gäller teckningarna från Danmark är jag mycket oroad: Yttrandefriheten har också ramar för hur långt man får gå: Man blir med rätta åtalad om man smädar en person pga ras, religion eller sexuell läggning (om man inte citerar en viss, dammig gammal bok)
Personligen tycker jag bilderna är avskyvärda och ger associationer till tredje rikets nidbilder på judar.
Vilket ramaskri skulle det inte bli om någon blaska publicerade Goebbels judebilder?
Visseligen är jag ateist, men också någorlunda väluppfostrad människa, och det skulle aldrig falla mig in att utmana reliösa symboler och religiösa människors känslor på ett så kränkande sätt.
Går jag in i ett budistiskt tempel, sätter jag naturligtvis inte fötterna mot Budda, eller knallar in i en katolsk kyrka i shorts.
Det enda positiva i denna eländiga historia stavas kapitalism: Köpbojkotten mot Danmark börjar bli högst kännbar, och affärsmän från bägge sidor, som har en kallhamrat osentimental syn på tillvaron, kanske i dagsläget är de enda som kan lösa den gordiska knuten.
Konklusionen av mitt resonemang är att man i demokratins och yttrandefrihetens namn har rätt att kritisera religioner precis som allting annat, men att det finns ramar, precis som hets mot folkgrupp.
Västvärlden och den muslimska världen måste hitta en plattform för dialog, och jag hoppas verkligen på en demokratiseringsprocess i de muslimska länderna
Johan Kjellén. Det du skrev var faktiskt ett av de mer vettiga inläggen jag läst. Och jag har läst en hel del bloggar de senaste dagarna angående bilderna på muhammed. Jag håller med dig att demokratiseringsprocessen måste ta fart i muslimska länder. Men det går inte skapa demokrati i länder där det finns sån utbredd fattigdom och korruption. Jag tror att det enda sättet att få muslimska länder att börja utvecklas är att de får utbildning och bättre levnadsstandard. Men oavsett så måste man respektera andras tro. Att hävda att man vill föra en debatt och värna om yttrandefriheten är lite väl löjligt. Vilken yttrandefrihet vill man värna om när man publicerar bilder som kränker människor? Och när det kommer till att det börjar kännas i sin egen plånbok då backar man helt plötsligt. Jag tycker det är så patetiskt gjort av Danmark.