|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
  |
|
|
Alfa 156 Sportwagon är en kombi enbart för formens skull. I testbilen sitter dessutom en växellåda från formel 1, Selespeed. Den sköts med två knappar på ratten. Mums! Styrningen är exakt, den lilla fyrcylindriga motorn svarar blixtsnabbt på gaspedalen, chassit är perfekt med balans mellan fram- och bakaxel. Och när jag kör den krokiga asfaltvägen mellan Rånäs och Gottröra inser jag att bagageutrymmet ändå aldrig kan utnyttjas. Selespeed är i grunden en helt vanlig manuell låda, samma som sitter i vanliga 156:an. Men lådan växlas med hjälp av knappar på ratten. Eller med en joystick där växelspaken brukar sitta. Tekniken kommer från formel 1. Där har förarna varken tid eller möjlighet att ta händerna från ratten. Lådan finns hos Ferrari sedan ett par år tillbaka. I Ferrari smäller växlarna in blixtsnabbt och brutalt. I Alfa 156 är lådan mjukare, fast om man växlar på full gas, man behöver inte släppa upp gaspedalen vid växlingen, känns det. Selespeed har också ett automatläge och fungerar då som en automatlåda.
Jag har egentligen bara en invändning mot växellådan och den är kanske onödigt petig. Men programvaran har en ful brist som irriterar på vinterföre och på grus. Om jag ligger i drygt 100 km/tim och trycker till på bromsen inför en fara, men sedan omedelbart släpper upp bromspedalen igen, för att faran är över, har Selespeed hunnit växla ner. Plötsligt rusar motorn på tvåan! På regnvåt asfalt växlar den ner gärna till trean och det är irriterande att sedan behöva knappa upp till femman igen. Den som vill ha en praktisk och rymlig bil för att köra från A till B har förmodligen slutat läsa för länge sen, eller sitter och ryser av olust. Själv hade jag ovanligt svårt att skiljas från smycket. Så vacker är 156 Sportwagon att titta på, så underhållande att köra.
|
|
